Även om vi inte haft Storm så där vansinnigt länge är det roligt att se hur hon växer och utvecklas. Det känns lite som att hon är precis lika lång som när vi fick henne, men benen har blivit dubbelt så höga. Minst. Hon är så hög nu att folk börjar kalla henne för Stork(en). Kanske inte världens ballaste smeknamn, men det är rätt passande. Eller så är de bara avundsjuka, vad vet jag.
Det har varit lite svårt att få i henne mat de senaste två veckorna, troligen för att hon ser ut som Börje Salming i truten. Fem förlorade tänder på tre dagar, och fler som är lösa. Inte konstigt att hon inte är sugen på mat. En annan grej som gjort det svårare med maten är att hon fortfaranade är åksjuk. Hur sugen är man på frukost/lunch efter man mått svinilla och dreglat ner hela bilen? Inte särskilt tror jag. Sen blir hon trött lagom tills att illamåendet gått över och somnar. Ajah, det blir nog bättre med tiden. Det har ju faktiskt redan blivit lite bättre i och med att hon inte blir dålig varje bilfärd längre.

På tal om bilfärd så började vi på vår valpkurs hos Stardogs i går, och det här var en av de resorna som gick bra. Tack för det, stormen, det hade varit tråkigt om du kräkts ner träningsplanen för att sedan somna och inte vilja vara med. Vi hade skitkul och övade på olika typer av belöningar, kontakt, sitt, hälsa på andra hundar och andra roliga övningar. Hon känns väldigt engagerad och lätt att jobba med. Hon vill vara med mig hela tiden och gör i princip vad som helst för sin belöning, som i dag var köttbullar och korv. Mums. Nästa kurstillfälle är i morgon och det ser vi båda fram emot.

Jag tänkte avsluta inlägget med några bilder på Storm som jag tog när vi hade myssöndag tillsammans med Emma, Peter och alla hundarna.

Hur kan en så här snygg hund ...

... som fortfarande är strålande vacker här ...

... se så här skabbig ut efter att man tillsatt lite vatten?

Kvällen innan hade matte och husse roat sig med att fylla i vilka rutor vi trodde att Bandit skulle hamna på, och förutom att vi hade trott att han skulle leka mer och vara snabbare fram till overallen och spökena så hade vi prickat rätt eller i rutan/rutorna bredvid på varje punkt. Vi känner vår lille tok.

Bandit är en nyfiken kille som avreagerar snabbt. Han är mer intresserad av sin flock än av andra – så pass mycket att hans älskade ”farmor” fick gå med på banan för att han inte skulle dras mot henne hela tiden. Han är inte speciellt rädd för saker – han hoppade till och med upp på skrammelbanan, den lille nörden. Typiskt honom att vilja stajla.

Bandit tänker lite för mycket och har lite för mycket egna idéer, vi brukar säga att han är en liten pojke i hundkostym. Det är ett roligt drag som gör honom väldigt personlig och charmig, han vinner folks hjärtan och lockar till skratt. Men baksidan är att han kan ha vissa idéer för sig, som till exempel att han inte gillar ulliga leksaker. Gissa vilket material trasorna på MH:t bestod av? ”Jag är faktiskt en liten pojke, och små pojkar ska inte behöva ta ulliga saker i munnen”, sa Bandit och dissade leksaken. ”Jahopp” sa matte. Tokigaste lille kelpen.

Det var jätteroligt och spännande med MH. Klubben var superfin och funktionärerna var fantastiskt duktiga och pedagogiska.

Tack allihop för en trevlig dag!

Så hur är det med hundarna då? Jo då, det är alldeles utmärkt. Storm biter Bandit i hasorna och gör snygga undanrullningar när han tycker att hon är lite väl dumdryg. De har blivit ett riktigt radarpar, de där två. Hon tar stöd i honom när vi är ute sent på kvällen vilket är väldigt gulligt. Bandit känns väldigt bomb proof och vi hoppas på att det smittar över till Storm. Inte för att hon är någon räddhare men det är alltid bra att umgås med säkra och lugna hundar.

Lena och Emelie – är Smita och Smira värmekänsliga? Storm ligger och tokflåsar på kvällen när det är sovdags, och hon vaknar även på natten och fortsätter med flåsandet. Drar vi igång fläkten då brukar det avta och hon kan somna om igen.

Tänkte avsluta inlägget med några bilder jag tog i trädgården i gårkväll. Jag tycker att de fick en rätt skön vårkvällskänsla.

Adiós!

Små blå blommor

Lite större blommor

Ännu fler av de lite större blommorna

Nu blir det nanna kudde för vovvarna och ännu ett avsnitt av den eminenta tv-serien ”Castle” för matte och husse. God natt!

Bandit och hans rosetter

Det här blev verkligen ett innehållslöst inlägg. All text ovan tjänar ju egentligen bara ett syfte – nämligen att få bilderna att se lite bättre ut, och det tycker jag att de gör! Det blir ju så tråkigt om det bara är bilder och ingen text. Jag har försökt mig på det tidigare, och tycker inte att det blivit så där superbra.

Bilder var det. Håll till godo!

Uppmärksam Bandit

Storm tuggar märgben bland vitsippor

Och en till bild på Bandit - bara för att han är så snygg

Hon säger att det här är hennes hus nu, och det stämmer nog rätt bra. Det som ändå är mest hennes är det där bruna, snälla tygdjuret som rör sig helfestligt när man biter i det. Bandit tar det hela med ro och hoppas på att hon någon gång ska upptäcka att han inte är en tuggis. Det går väl lite så där med det. Han är ju snäll som ett gosedjur och säger inte alls ifrån när hon attackerar honom gång på gång. Det kommer kanske i takt med att hon blir äldre, vad vet jag. Det är i alla fall förbannat kul att Bandit fått en lekkamrat. Han fullkomligen lyser nu för tiden, och han vet precis när det är dags för mig och Storm att komma hem från jobbet. Då går han igång på alla ljud han hör och berättar för matte att nu jäklar kommer husse hem med den där roliga lilla tösen.

B: Aaa, tjena husse, kul att se dig, men kan du öppna bakluckan och ta fram luddbollen nu?
S: Jo, visst kan jag väl göra det, men du … Jag är glad att se dig!
B: …
S: … Och jag ser att du har saknat mig också. Kul. (sagt med en viss sarkasm)
B: Ja, ja, gubbjävel. Fram med luddis – annars.
S: Okej då, skitkorv. Här kommer hon.

Och så där går det till – varje dag. Det är fantastiskt roligt att se dem leka en stund på tomten varje dag efter jobbet.

Nu kommer några bilder eftersom jag verkligen inte orkar skriva något mer. Over and out!

Nyvaken Storm som uppenbarligen inte har lust att bli plåtad

Bandit och Plätt poserar i köket

En flåsande Koala som precis spöat upp Storm. Eller var det tvärtom?

Nu hade jag tänkt att göra ett lite längre inlägg om den första valpveckan, men jag vill verkligen få upp det här inlägget nu. För visst är det roligare med lite täta, korta uppdateringar än med färre och tyngre? Jag föredrar i alla fall lagom långa bloggar där jag vet att det händer lite. Jag försöker alltså säga att jag ska försöka blogga lite oftare och hålla inläggen lite rappa och trevliga. Det händer alldeles för ofta att jag vill ha med åtta-tio bilder som först ska redigeras (vilket kan ta en väldigt massa tid då jag har svårt att anse mig klar med en bild – de kan ju alltid bli bättre) och sen ska man skriva text som väger upp alla de bilderna.

Ja, ja. Nu blev det lite längre i alla fall, trots att jag försökte. Nästa gång kanske det blir Helena som skriver ett inlägg om deras nystartade tävlingslydnadskurs. Jag har hört från en säker källa att de (matte och Bandit, vilka annars?) var riktigt grymma.

Eftersom jag är en reko kille skulle jag inte lämna er utan några nya bilder att stilla er valphunger med, så here goes:

Mums. Kotte.

Storm tittar åt vänster och funderar

Sötast i världen?

Jag är egentligen alldeles för trött för att skriva något vettigt här i dag, men några rader ska man väl kunna få till.
I går var det äntligen dags att hämta Storm på Windedos i Ärla. Det känns som att det var en evighet sen vi var där första gången och hälsade på under en kennelträff. Vi har velat ha aussie sedan dess, men det har av olika anledningar inte blivit av förrän nu. Nu höll jag på att skriva bort mig igen, huvudet känns luddigt i dag efter på tok för lite sömn. Det var en viss fröken som hade lite svårt att komma till ro, och ville upp fyra gånger under natten OCH gå upp klockan sex. På en lördag liksom. Vet hon inte att farsan är morgontrött?

Förutom sömnbrist har allt gått utmärkt. Nu mådde hon lite illa och kräktes en gång under bilfärden, men det måste ju ha berott på Dalarös (lillebrors) bilkörning. Köra fel tre gånger vid Södertälje måste ju vara något slags rekord.

Vi kom i alla fall hem till till slut till en läääängtande (givetvis mest efter sin älskade pruttmatte) Bandit, som var så där strålande bra med Storm som vi hoppades på. Snällare och skönare hund finns inte. Jag är ledsen, men era hundar är helt enkelt inte lika trevliga. Så är det med det. Bandit tyckte att Storm var en fantastisk liten kompis och var superförsiktig. Storm däremot tyckte att Bandit var lite äcklig, men det verkar hon helt glömt bort i dag. Just nu ligger hon och sover under bordet i köket, så jag passar på att göra ett inlägg nu när det är lite lugnt.

Tack Lena och Stig för förtroendet, det här är början på en spännande resa.

Näe, nu är det nog dags för lite lunch, man blir hungrig så tidigt när man måste vara uppe hela natten.

Tuggben is the shit.

Windedos Storm!

Vår än så länge väldigt korta namnlista (nu uppdaterad med förslag vi gillar):

• Skurk - mitt favoritnamn. Vet dock inte om det funkar på en aussietös. Hjärtat säger ja, hjärnan säger kanske.
• Smokey - det är ju sjukt ballt att ha Smokey & Bandit även om det andas mer hane än tik.
• Snöa – förslag från Emma W
• Stella - vi gillar det, synd bara att den vedervärdiga hundkärringen här i området heter det.
• Storm - förslag från Johanna
• Stjärna - husses stjärna.
• Puh - vi vet att det inte börjar på S, men det är ju sjukt gulligt.

Jag tänker att jag lägger till era förslag i listan och försöker välja ut något under den kommande veckan. Fan vad svårt det ska vara då.

Vissa dagar känner man sig inte sugen på att plåta hundar, utan då kan det blir det lite mer Artsy-fartsy. Guldstjärna till den som kan berätta vad bild nummer två (Artsy-fartsy #2) föreställer.

Artsy-fartsy #1

Artsy-fartsy #2